När är man döpt
Seden med dop, som har bibliska förlagor, härrör från rituella tvagningar som också förekommer i andra religioner, och då i första hand judendomen , under nytestamentlig tid kallad βαπτισμός baptismos , "doppande, tvagning". Detta hände för att på den tidiga kristendomens tid var det sed i de helleniserade judiska familjerna att ge sina döttrar latinska namn som Junia , Priscilla, Claudia och sina pojkar grekiska namn, som till exempel Stefanos , Nikodemos , Filippos eller Jakob.
Dop förrättas i de flesta samfund av en präst eller pastor , men i den katolska kyrkan är det en uppgift som också diakonen brukar utföra. Enligt Vines Expository Dictionary of New Testament Words syftar det på "neddoppning, fullständig nedsänkning och uppresande". Många yngre kristna trossamfund döper dock enbart troende på egen bekännelse både barn i skolåldern och vuxna, se baptism och anabaptism. De allra tidigaste kristna var judar, greker och romerska medborgare i den antika världen.
Vanliga frågor om dop
I dagligt tal används "döpa" ofta felaktigt som synonym till att namnge något eller ge en människa ett förnamn. I äldre texter används ordet "döpelse" istället för dop. Den officiella namnregistreringen i Sverige utförs av folkbokföringen. Dop är den övergångsrit genom vilken någon upptas i den kristna kyrkans gemenskap.
Vissa marginella kalvinistiska grupper hävdar att har man en gång blivit frälst och döpt, kan man aldrig falla av, oavsett hur mycket man lever i synd. Till dopet utser ofta föräldrar faddrar gudfäder till barnet. Affusion tilläts som dop redan på talet och föreskrevs i Sverige De allra flesta kristna kyrkor kräver att dopet sker i en särskild trinitarisk form: i Faderns , Sonens och Den Helige Andes namn varav många afrikanska och ortodoxa kyrkor genom trefaldig nedsänkning men enstaka grupper, främst antitrinitariska , döper enbart i Jesu namn.
Nöddop är benämningen på ett dop som anordnas i stor hast, vanligen beroende på att dopkandidaten svävar i omedelbar livsfara.
Det kristna dopet har sina rötter i judiska reningsbad, praktiserade både av den etablerade judendomen och av dess sidogrenar som till exempel esséerna. För att det kristna dopet skall anses giltigt, skall detta ske med vatten , vilket alla döpande samfund gör, men vattnet är ändå bara en symbol. De traditionella kyrkorna döper både spädbarn och vuxna, dock endast en gång.
Inom Svenska Missionskyrkan har upprepade dop förekommit. Tidigare var dopet oftast en del av församlings gudstjänsten , men numera är det vanligt med särskilda dopgudstjänster. Vuxna som undervisas i kristendom i avsikt att döpas och därmed upptas i kyrkan, kallas katekumener eller dopkandidater, för vilka särskilda regler finns i en del samfund. Svenska kyrkan erkänner i likhet med andra svenska kristna samfund inte mormonernas dop eller det antroposofiska Kristensamfundets dop som kristna dop.
Jordanfloden är en särskilt populär plats för dop. Inom vissa vuxendöpande rörelser kan omdop kallat "själavårdsdop" undantagsvis genomföras på en persons direkta egna önskemål, om personen lämnat tron och sedan återvänt till kyrkan, som bekräftelse av den återvunna tron, [ 13 ] medan andra samfund förkastar sådan praxis. De allra tidigaste kristna hade judiska, romerska och grekiska namn [ 6 ].
I sådana fall tillåter många samfund att lekmän i kyrkan, dvs. Den som konverterar till Ortodoxa kyrkan får ett nytt dopnamn, som konvertiten förväntas använda och uteslutande ha som officiellt namn. Jehovas vittnen är ett annat samfund där det gäller ömsesidig förkastelse av dop.
Vattnet är i regel ett nödvändigt villkor för att dopets innehåll kan vara giltigt, men olika samfund ser olika på hur vattnet skall komma i beröring med den döpte. Det grekiska ord som används för dop i nya testamentets grundtext är βάπτισμα, baptisma , "doppande", avlett från βαπτίζω baptizo , en förstärkt synonym till βάπτω bapto , "doppa i vatten eller färg, dränka, tvätta, sänka fartyg". Att gå till tillståndet i kyrkans gemenskap från utanförskap.
Ordet är besläktat med dopp , eftersom dopet ursprungligen se nedan normalt utfördes, och i många sammanhang fortfarande utförs, genom nedsänkning i vatten. Bruket med dopnamn kommer, menar Catholic Encyclopedia , av att kyrkan så småningom undanträngde hedniska namn som var givna i en annan religion till hedniska gudars ära till förmån för helgonnamn. Dopvattnet finns under dopet i en dopfunt eller ett annat kärl eller kar; för dem som praktiserar fullständig neddoppning finns i stället särskilda dopkar eller bassänger " dopgrav " , men även ute i vattendrag.
Antitrinitarer kräver i regel omdop av trinitariskt döpta och ofta vice versa. I extrema fall har även badkar använts. Vid barndop brukar den döpta i många traditioner bära en vit dopklänning , vid vuxendop en vit dopskrud, men även vanliga kläder får förekomma. Dopet är ett av den kristna kyrkans sakrament , instiftat av Kristus , där Gud genom jordiska medel ger människan del av det himmelska livet.
Sedan den 1 juli hanteras det av Skatteverket. Tidigare sköttes detta av det lokala pastorsämbetet.
Döpa sig som vuxen
Många samfund menar att med dopet blir människan född på nytt i Jesu namn [ 2 ] [ 3 ] [ 4 ] , medan andra ser dopet som en synlig bekräftelse på en persons val att vara kristen , efter en pånyttfödelse. En del kyrkor praktiserar dop genom nedsänkning av hela kroppen immersion eller submersion i vattnet medan andra endast begjuter huvudet affusion eller bestänker den döpta. Detta bygger på föreställningen att endast döpta kan komma till paradiset, och förekommer i mest i Romersk-katolska kyrkan.