Varför har så många norrmän dubbla efternamn
Nya namnregler trädde i kraft 1 juli Det vanligaste efternamnet i Sverige är Andersson , följt av Johansson och Karlsson. För att skilja på olika släkter med samma namn bilades namn med af och orten släkten härstammade ifrån Stråle af Ekna , Stråle af Sjöared.
Prästerna var tidiga att ta efter adelns sed att använda släktnamn. I Sverige uppstod aldrig den tradition som är mycket vanlig bland tyskar och engelsmän, det vill säga att släktnamnet är ett yrke, till exempel engelska Cooper tunnbindare och Smith smed , samt tyska Schenker värdshusvärd och Müller mjölnare.
Efternamn i Sverige
Sedan åtminstone medeltiden har patronymikon använts som efternamn för den som saknar binamn eller släktnamn , eller parallellt med släktnamnet. I Sverige finns reglerna om hur man får använda efternamn i års namnlag SFS Där står bland annat att om föräldrarna har olika efternamn får barnet samma efternamn som det närmast föregående födda syskonet , om inget annat anmälts.
Då bildades namnet vanligtvis av den symbol som fanns på släktvapnet, såsom Bielke , Uggla och Leijonhufvud. Senare började af betraktas som ett adligt kännetecken och på talet bildades namn som af Klingspor , vilka inte hade någon logisk innebörd. Släkterna Almgren , Almlind , och Almlöf härstammade från orten Almby.
Även metronymikon , det vill säga namn baserat på moderns förnamn, har förekommit, exempelvis lagman Nils Sigridason , son till Sigrid på talet. Finns inget syskon och inget annat anmäls eller om inte faderskapet fastställts inom tre månader efter födelsen får barnet moderns efternamn. Fram till var det fritt att ta valfritt familjenamn, men ändå fick familjenamnen en enhetlig struktur över hela landet.
Ofta studerade eller arbetade de långt från sina hemtrakter och fick intryck utifrån, liksom adeln. De tog gärna med militäriska ord i namnen typ ära, svärd, hjälm. Till en början var dessa inte släktnamn men de började ärvas allt mer under talet då släktnamn blev populärare överlag. Således blev Corelius Corell och Wallenius Wallén. På medeltiden skilde man på personer med samma namn genom binamn , till exempel Harald Hårfager och Erik läspe och halte.
Släktnamn har förekommit sporadiskt i Sverige redan på medeltiden bland adeln, men gränsen mellan binamn och ärftligt efternamn är flytande och det finns exempel där ett syskon använt släktnamnet, medan det andra syskonet inte gjorde det. Också bland borgarna uppstod ett system som kan jämföras med adelns system: naturnamn kombinerades på olika sätt.
De bildades först enligt deras hemort, således Lindberg från Lindesberg och Widmark från Vebomark. De svenska patronymika, i form av son- och dotternamn, har mestadels förvandlats till släktnamn men aldrig helt försvunnit vid antagande eller givande av efternamn utom under perioden — Patronymika avskaffades i lag år men blev tillåtna efter ansökan Den 1 juli blev patro- och metronymika ett normaliserat och likställt sätt för föräldrar att ge sitt barn ett efternamn genom anmälan efter barnets födelse.
Borgarna och så småningom även bönder började anta särskiljande släktnamn. På talet ökade adelssläkterna i antal och man tog för det mesta till fantasin när man hittade på ett adligt släktnamn.
Vanligaste norska efternamnen
Vanligt var att kombinera ord som förknippades med aristokratin och släktnamn som Lagercrantz och Gyllengranath bildades. Under andra hälften av talet blev det vanligare att adeln började använda sig av släktnamn. Vissa tidiga adelssläktnamn härstammar från medeltida binamn, till exempel släkterna Sture.
Under talet blev det vanligt att förkorta latinska namn enligt franskt modell. Ännu på talet hade släktnamnen liten praktisk betydelse och förnamnet användes i de flesta sammanhang. Bruket att barn antar faderns patronymikon som familjenamn eller släktnamn började förekomma sporadiskt i Sverige på talet och blev allmänt förekommande i många socknar vid talets slut.
Exempel finns i frälsesläkter, där t. På talet var det vanligt att använda en latiniserad variant av sin hemort, till exempel Montanius från Berg och Nobelius från Nöbbelöv. En grupp för sig utgjorde soldaterna, som påtvingades namn. Efternamn kan i Sverige också vara patronymika eller metronymika och visa vad personens fader eller moder heter i förnamn.
Sakteliga tappade hemortsprincipen mark och vid slutet av talet blir namnen betydelselösa och till och med motsägelsefulla som i släktnamnet Granlöv. Efternamn , familjenamn eller släktnamn är den del av en persons namn som anger till vilken familj hon eller han hör. Patronymikon var det vanligaste efternamnet bland allmogen i medeltida skattelängder och domböcker, och i talets kyrkböcker.
Annika Anderssons efternamn var [ 1 ] det vanligaste i Sverige. Dessa namn ärvdes inte av följande generation [ 2 ] och därför heter till exempel Karl Döves son Ulf Fase. Torsten Simpa den yngre , son till Bengt Notholm Bralstorp , valde sin morfaders Torsten Simpa den äldres binamn istället för faderns Hildebrand s.