Varför finns läkemedel i olika beredningsformer
Pulver och granulat som ger en suspension kan innehålla större partiklar som medför risk för ocklusion av tunna sonder. Försämrad doseringsnoggrannhet, påverkan på den verksamma substansens stabilitet och löslighet, adsorption till plastytor, interaktioner med andra läkemedel eller sondnäring, samt förändrade förutsättningar för absorption och biotillgänglighet gör att det kan bli stora variationer i läkenedelskoncentrationer och terapeutisk effekt.
Ge fem exempel på olika sätt att administrera läkemedel
Vanliga tabletter löser sig eller blandas ofta tillräckligt väl i vatten för att kunna ges via sond utan att först behöva krossas. Pulver och granulat som är tänkta att lösas upp i vatten före administrering kan gå bra att administrera enteralt. Detsamma gäller för läkemedelssubstanser som absorberas dåligt, eller endast i en begränsad del av mag-tarmkanalen.
Depottabletter ska inte krossas och ges via sond, då detta innebär en risk för överdosering. Genom att acceptera tillåter du att vi samlar och behandlar dina personuppgifter enligt beskrivningen. Det finns många orsaker till att en tablett enligt produktinformationen inte får krossas.
Mjuka kapslar är inte lämpliga för enteral administrering då deras flytande innehåll ofta är svårlösligt i vatten och doseringsnoggrannheten blir mycket osäker. Vissa kapslar innehåller granulat där kornen kan vara för stora för att passera sonden. Hårda kapslar kan öppnas och innehållet lösas eller blandas upp i vatten för att ges via sond. Tabletter med enterodragering bör dessutom undvikas då den verksamma substansen kan förstöras i den sura miljön i magsäcken utan den skyddande enterodrageringen.
Beredningsform – Wikipedia
Det finns en säkerhetsrisk för förväxling när injektionsvätskor används för peroral eller enteral administrering. När läkemedel krossas och bearbetas i mortel ökas risken för kemiska och fysikaliska reaktioner.
I vissa fall kan läkemedelsföretaget bistå med mer information. Vid enteral läkemedelsadministrering tillförs läkemedel via enteral sond eller nutritiv stomi. Depotberedningar är till för att ge en långsam frisättning av läkemedel för att säkra en jämn effekt.
Detsamma gäller för läkemedel som är irriterande på slemhinnan i mun och svalg, vilket man oftast inte behöver ta hänsyn till vid enteral administrering. Flytande orala läkemedelsformer finns inte tillgängliga för alla läkemedel, men kan i vissa fall beställas på licens eller som extempore. Detsamma gäller brustabletter och munsönderfallande tabletter.
Vad är läkemedel?
Läkemedel skall aldrig blandas direkt i sondnäringen. I kombination med de uppgifter du uppger, skapar vi en profil så att vi ska kunna visa relevant innehåll just för dig. En sammanfattning över läkemedel som är lämpliga att ge enteralt, information kring vilka beredningsformer som går att krossa och länkar till källor för att söka information om specifika läkemedel. När läkemedel enligt produktresumé eller FASS-text ska ges på fastande mage bör detta eftersträvas också för patienter som behandlas med enteral nutrition.
Enterodragerade kapslar är vanligen fyllda med enterodragerade korn och kan då öppnas och innehållet blandas upp i vatten under förutsättning att kornen är tillräckligt små för att passera sonden. Lämpligheten att ge injektionslösning via sond varierar stort. Fosterskadande, cytotoxiska, starkt allergiframkallande läkemedel eller läkemedel som har hormonpåverkan ska på grund av arbetsmiljörisk inte krossas.
Den här webbplatsen använder cookies, som samlar information om hur du interagerar med sidan. Om det är själva kapselhöljet som är enteroskyddat ska kapseln inte öppnas. Läkemedel med snäva terapeutiska index är därför mindre lämpliga för enteral administrering. Om rekommendationen att inte krossa en tablett hänger samman med exempelvis dålig smak eller kraftigt färgade substanser kan sönderdelning för att möjliggöra enteral administrering vara acceptabel.
Läkemedel som redan är i flytande form kan behöva spädas på grund av hög viskositet eller osmolalitet. Läkemedelsformer som administreras på insidan av kinden buckalt eller under tungan sublingualt, så kallade resoribletter ska inte ges via sond, eftersom de är anpassade till lokalt upptag. Flytande orala beredningar, lösliga tabletter och vanliga tabletter som får finfördelas och är lätta att lösa upp i vatten är de läkemedelsformer som rekommenderas i första hand vid enteral administrering.
Behovet att följa upp behandlingseffekt blir extra stort vid enteral administrering, och när det är tillämpligt kan mätning av läkemedelskoncentration i blod vara av värde. Kapslar bör inte lösas upp hela eftersom kapselns material kan orsaka ocklusion. I de flesta fall saknas dokumentation kring hur biotillgänglighet och säkerhet påverkas vid oral eller enteral administrering. Läkemedlet används då på ett sätt som i de allra flesta fall inte finns beskrivet i den godkända produktinformationen.
Dessvärre framgår sällan anledning till filmdragering i FASS-texten. Vissa fasta beredningar kan behöva krossas innan de blandas med vatten. Filmdragerade tabletter bör om möjligt undvikas vid enteral administrering, eftersom bitar av filmdrageringen, när den blir blöt, kan klumpa samman och orsaka ocklusion. Kornen får inte krossas.